Pojken som kallades Det av Dave Pelzer

 

det (1)Första delen i en biografisk serie skriven av David Pelzer.

När Dave Pelzer var tolv år omhändertogs han av myndigheterna och då hade en förfärlig men verklig historia skapats. Redan vid fyra års ålder var han vanvårdad och regelbundet misshandlad av sin psykiskt sjuka mor. Dave blev isolerad från sin far och sina bröder, behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö och orkade inte lida mer. Efter ett tag slutar hans far bry sig om honom och istället för att hjälpa Dave åkte han iväg från hemmet för att slippa allt som hände där. Ibland fick Dave utföra sina sysslor i utbyte mot mat.

’’´Jag har inte hunnit med så mycket som jag borde. Jag måste bli klar med disken i tid. Annars blir det ingen frukost, och eftersom jag inte fick någon middag i går kväll, måste jag se till att jag får något att äta´’’ (sid9)

Idag är Dave vuxen och med sitt överväldigande mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det är något som har gjort honom stark idag.

I början beskrivs Daves mor som en kärleksfull person, sedan när hon blev psykisk sjuk förändrades allt. Hon blev sliten, risig, luktade mycket alkohol var arbetslös och kallsinnig mot Dave. Med tiden blev Dave olycklig när ingen brydde sig om honom längre. På skolan kunde lärarna ana att det var något fel hemma men ändå hjälpte ingen honom och det väckte mina känslor ännu mer.

Denna bok utspelar sig på 70-talet i Kalifornien, på den tiden var det fortfarande lagligt att slå barn. Då var det också svårare för barn att söka efter hjälp i samhället, och ingen i Daves omgivning gav honom en hjälpande hand. Det Lärarna mest anmärkte var att han hade en motbjudande lukt för att han inte hade tvättat sig på länge. De la också märke på hans blåslagna kroppsdelar där hans mor hade misshandlad honom.

Boken är lättläst och har ett beskrivande språk. Jag skulle inte säga att boken var skriven till barn utan mest ungdomar och vuxna när boken är baserad på en fasansfull, verklig händelse. Därmed väcker det mer känslor. Dave beskriver sina känslor väldigt djupt i de tillfällen han blir misshandlad av sin mor. Jag tror han gör det för att väcka läsarnas känslor och låta oss tänka efter hur hemskt han hade det, Daves historia är en tragedi. Därför tror jag att det han vill förmedla till oss läsare är att man ska våga hjälpa andra, annars kan det blir fler barn som blir drabbade av sådana händelser.

Jag tycker boken var läsvärd och dessutom är det en bok jag hade kunnat rekommendera till mina vänner i samma, ungdomliga ålder. Jag hade kunnat börja läsa Daves andra böcker eftersom jag tycker att han är en begåvad författare.

 

Trevlig läsning

/Frem Khomthong

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Låt vargarna komma HI-RESLåt vargarna komma är en kärleksroman som berättar om hur svårt och jobbigt det är att förlora någon som man älskar.

June är 14 år och bor i New York. Hon växer upp medan Aidsepidemin är som värst. Den enda som förstår June är hennes morbror Finn, June kan prata om allt med sin morbror. Hon älskar att vara med Finn. Men Finn är döende, döende i aids. Hennes föräldrar jobbar väldigt mycket och June och hennes syster glider ifrån varandra mer och mer för varje dag som går. När Finn dör, känner June att hon blir lämnad ensam och att hon får ta itu med sin sorg själv. Det finns ingen där för henne. Men på Finns begravning händer något märkligt, en man tar kontakt med June. Den mannen heter Toby och var ”Finns speciella vän” som Junes mamma kallade honom för. Toby är också döende i aids. Hennes familj anser att Toby gett Finn aids och att han därför är en mördare, hon förbjuds därför att träffa honom. Men June känner en speciell dragningskraft till Toby och de börjar umgås i smyg. Toby och June hjälper varandra i sorgen och June känner att han är den enda som kan trösta henne. Samtidigt som en vänskap mellan Toby och June växer fram allt mer så får hon reda på massor av hemligheter kring hennes familj som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera.

  Låt vargarna komma tar med dig på en resa som utspelar sig under 1987, då Aidsepidemin i New York härjade som mest. Författaren Carol skildrar samhällets syn på homosexualitet bra och som läsare förstår man hur invånarna i New York såg på människor som hade fått Aids. Det märks tydligt att utvecklingen inte var den samma som idag och att man då inte hade samma kunskap om sjukdomen.

Skribenten använder sig av en del gamla ord som kan vara svåra att förstå, det kan ha att göra med att boken utspelar sig under 1987. Boken berättas i jag-form av June. Låt vargarna komma är ingen typisk ungdomsbok utan kan läsas av alla åldrar.

Jag tror att författarens budskap med boken var att oavsett vad som händer och hur jobbigt det än är så måste man hitta andra sätt att leva vidare på. Samtidigt vill författaren förmedla att ensam är stark, men att man är ännu starkare med någon vid sin sida. Boken visar också hur skört livet är och att man ska uppskatta alla i sin närhet, för en dag kan allt vara borta och då vill man inte ha saker osagt.

Jag tycker att boken var bra och jag fastande verkligen för den. Jag gillade hur man som läsare kunde känna igen sig i Junes känslor även om man inte varit med om något liknade själv, även idag känner vi oss ibland övergiven och ensam. Som läsare kunde man sätta sig in i bokens handling och boken blir då mer fängslande tycker jag. Jag rekommenderar denna bok till läsare som gillar en berättelse som är varm och berör. Låt vargarna komma är en fantastisk bok som väcker starka känslor. Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Carol Rifka Brunts bok är läsvärd.

Trevlig läsning!

Othilia Wimyr EK15

Förr eller senare exploderar jag, av John Green

John Green bok

”Förr eller senare exploderar jag” är en roman som år 2012 gavs ut i USA som ”The fault in our stars”.
Hazel är en 17-årig tjej som haft cancer sedan tre år tillbaka. Några år efter det så har tumören krympt, dock bara tillfälligt. Hazel kommer aldrig bli frisk och det vet hon om. Hon är hemma mycket och ser på tv-serier och hennes mamma börjar tro att hon är deprimerad eftersom det är en vanlig bieffekt av cancer. Hon tvingar Hazel till en stödgrupp ”unga med cancer” och en eftermiddag träffar hon Augustus Waters som har varit cancerfri i ett och ett halvt år. Kemi uppstår mellan dem och de börjar umgås med varandra. Detta är inledningen på en episk kärlekshistoria.

Hazel älskar att läsa böcker och hennes favoritbok är An Imperial Affliction. Hon är väldigt smart och säger vad hon tycker om saker och ting. När Hazel sedan träffade Augustus så förändrades allt. Hon började bjuda mer på sig själv, kände sig friare och blev lyckligare med honom.

Många läsare kan tro att budskapet i denna bok är att tycka synd om personer som har cancer men det är inte vad författaren vill poängtera. Budskapet i den här boken är att man kan leva ett fullt liv även om man dör tidigt.

Författaren använder sig av svårare ord för att bygga meningar som skapar känslor. Jag tycker verkligen att denna bok är läsvärd eftersom man lever sig in i den och försöker förstå de olika situationerna. Jag har aldrig varit mycket av en läsare, men denna bok gjorde verkligen att jag bara ville läsa mer och mer. Jag skulle rekommendera denna bok till personer från 13-14 år och uppåt. Ska man läsa denna bok bör man gilla drama eftersom det uppstår situationer som väcker många känslor.

Ha en trevlig läsning! /Elina Sundqvist, EK15

”En annan skola” av Lind Åsén

9789176564486_largeI boken har de forskare som skulle ta reda på ungdomars bild på sin utbildning beskrivits intressant.  Många gånger lyckas man fånga känslor, ironi, humor bättre på bild. En bild kan dessutom symbolisera så mycket annat, även om beskrivande person inte i första hand var ute efter att framhäva just den detaljen.

Boken är uppdelad i åtta olika delar som är skrivna av olika författare inriktade på olika perspektiv, såsom genus, skoltid osv. Det är alltid svårt att ge recension av en bok som ingår i kurslitteraturen. Till formatet var också denna bok väldigt lik alla de där böckerna som vi hade under högstadiet När jag öppnat och läst början på boken insåg jag att jag fått en riktigt bra bok i händerna.

Det är mycket intressant att se vad eleverna väljer att betona och framhäva i skolatmosfären, tex klockor, böcker, väggar osv. Det är också intressant att se hur författarna/forskarna tolkar bilderna. Några gånger kändes tolkningen riktigt värdelös! Samt ignorant gentemot meningen med bilden. Det finns till exempel en bild som en 18 årig elev skapat. Det är ett ritblock som är noggrant tecknat (nästan omöjlig att skilja från ett vanligt) där hon skrivit matteuppgifter, men också klottrat i kanten. Klottret har sedan författaren tolkat väldigt utstuderat. Hon känner exempelvis inte igen elevens teckning av Pirayan i ”Ernie”, utan tolkar fiskens tänder som en krona, språkbandet under med namnet ”Ernes” som namnet på en ”viktig persons namn som börjar på E” osv. Det är uppenbart att tolkaren av denna bild tar för givet att det hon ser är som det är. I fallet med den tecknade pirayan från serietidningen Ernie blir detta ganska pinsamt.

Det leder mig till att angripa det som jag upplevde var bokens största fel; nämligen att författarna inte har diskuterat tolkningarna med bildskaparna själva. Vid ett eller flera tillfällen diskuteras dock ”riktiga” konstnärers bilder (Strindbergs ”Inferno” för att nämna någon) och då har de tillfogat vad konstnärerna själva haft för syfte med sina bilder. Detta stör mig ganska mycket, speciellt när det är uppenbart att författaren inte förstår bilderna de ser på och försöker göra dem till något annat än vad de är. Genus diskussionen är intressant, men som vanligt när det kommer till genusforskning upplever jag att den snarare upprätthåller våra fördomar än strävar efter en mer jämlik syn på det viset att forskningsresultat ibland används som grund när beslut om jämställdhetssatsningar ska tas. Till exempel då vissa lagar bara gäller kön eller ursprung. I stora delar av materialet som togs upp betonar eleverna hur skolan känns som ett enormt fängelse där varje steg leder mot ett avlägset mål – som snart leder mot ett ännu avlägsnare mål. För mig, som idag fortfarande upplever samma känsla, känns det aktuellt att diskutera om skolan verkligen är uppbyggd på rätt sätt. Kanske borde skolan ha karaktär av mer ”här och nu” känsla, inte bara ett hopplöst strävande och längtande efter det som är framtid. Njut av boken.
Tomas Kliauga.

Ingen du känner av Christina Wahldén

”Alltihop hände på sommarlovet efter nian. Vi skulle åka hem till Turkiet över sommaren som vanligt. – Lova att inte bli bortgift nu, sa Aida, min bästa vän. Hon lät orolig, men jag skrattade bara åt henne. Mina föräldrar är inte såna. De skulle aldrig tvinga mig att göra något jag inte ville. Vi skulle ju bara hem på lite semester.” (s.5)

Denna skönlitterära roman baseras på författarens årslånga efterforskningar om tvångsgiftermål.

Fatma och Aida är två tjejkompisar som just gått ut nian. De bor båda i Stockholms förort och kommer från olika länder. Förutom deras ursprung ser deras sommarplaner olika ut då Fatma ska hem till Turkiet och Aida bara ska vara hemma och läsa arkeologböcker. Aida uppfattas som den smarta av dem och har satt upp ett flertal listor på vad hon ska göra under sommaren. Dock är Aida orolig över att Fatma ska bli bortgift nu när hon ska hem till Turkiet och faktiskt är i den åldern då tvångsgifte ofta förekommer. Fatma å andra sidan bara skrattar och viftar bort tanken, ändå slutar det med att hon gifts bort mot sin vilja i familjens hemby i Turkiet. Maken i fråga är en för Fatma väldigt gammal man med flera försvunna tänder och en stank som inte ens går att beskriva.

Fatma är helt förstörd, alla hennes framtidsplaner är bortblåsta. Hon skulle bli yogalärare, flytta till Indien och hitta kärleken på egen väg. Fatma är en tjej med mycket drömmar, positiv energi och stora mål men allt försvinner när hon ingår äktenskap. Våldtäkter, misshandel och frihetsberövande är fullständigt vanligt inom relationer i Turkiet och deras religion Islam förespråkar för mannens dominerande roll. Detta blir Fatmas vardag och efter en tid föder hon en son, Sven.

Just när Fatma tappar hoppet och det verkligen inte verkar finnas något ljus i tunneln händer något. Ett förödande jordskalv drabbar stora delar av Turkiet och området Fatma och hennes nya familj bor i drabbas hårt. Detta utgör en stor vändning i boken och det som händer därefter är avgörande för Fatmas liv. Kommer Sverige få se en glimt av henne igen eller försvinner hon precis som alla andra svenska, bortgifta flickor? Och vad ska Aida göra?

Boken utspelar sig i Stockholms förort när det handlar om Aida, och i Turkiet när det handlar om Fatma, alltid i modern nutid. Författarens sätt att skriva utmärker sig från andra, ”vanliga” romaner i och med att det är mycket repliker och inte så mycket beskrivning av känsla och situation. Hur karaktärerna känner och reagerar får man själv räkna ut när man läser vad de säger. Med andra ord, bedöma tonfall och känslor själv. Ibland känns det till och med som en film där författaren agerar berättarröst.

Budskapet boken vill förmedla är för mig tydligt och riktar sig mestadels till ungdomar. Du kanske har föräldrar utan religion med turkiska, kulturella traditioner som uppmuntrar tvångsgifte men det ses som en metafor. I Ingen du känner gäller det liv eller död och bästa kompisen Aida är Fatmas enda chans. Så även om din kompis inte har typen av problem som utgör en fara för dennes liv får du inte blunda för det. Du ska vara den som inte överger och som aldrig ger upp, för på ett eller annat sätt kommer du ha räddat en person i slutändan. Det är det som författaren vill förmedla och få läsaren att dra lärdom av.

Ingen du känner har varit ett nöje för mig att läsa, med andra ord en riktigt bra bok. Ingen sådan som du kan gosa ner dig med en söndagseftermiddag med en god kopp te och ha en trevlig och harmonisk lässtund med. Nej, denna bok är för dig som vill ha spänning och kastas in i en verklighetstrogen handling vars budskap är otroligt viktigt. Det går inte att läsa boken utan att minst en gång tänka: ”undrar om detta faktiskt har hänt på rheheiktigt…” därför att den är så verklighetstrogen. Christina Wahls efterforskningar och skrivande har lyckats koka ihop en otrolig historia, om en flicka och hennes enorma viljestyrka att stå emot när något är fel, in i det sista. Vissa kapitel gav mig till och med rysningar eftersom författaren lyckades få med verklighetens baksidor i en påhittad berättelse. Att sådana saker faktiskt händer just nu runt om i världen får en att tänka till och vara tacksam för hur bra man har det. En nackdel med boken var att det enligt mig saknade vissa saker. En kärlekshistoria till exempel, eller kanske till och med en kärleksintrig. Under en liten period i boken blir Aida dock intresserad av en kille men jag hade önskat att det stod mer i centrum. I övrigt har jag inget att klaga på, min respons är positiv.

Jag ger Ingen du känner 4/5 stjärnor                                                                                  hehseujshehseujshehseujshehseujs

Läs, lär och fundera!

Mvh, Nina Backman EK15

Divergent av Veronica Roth

divergent”Jag kommer fatta ett livsavgörande beslut. Jag kommer att välja att antingen stanna hos min familj eller lämna den för alltid.”( Säger Beatrice s.8.)

Varje år på en särskild dag måste sextonåringar välja var de ska spendera resten av sina liv. I det framtida samhället är folket uppdelade i fem falanger: De lärda, de tappra, de osjälviska, de fridfulla och de ärliga. Detta var en lösning till fred efter det stora kriget. Huvudpersonen Beatrice föddes och har levt hela sitt liv med de osjälviska. Men hon har aldrig känt att hon passat in där. När valet ska göras väljer hon överraskande att leva med de tappra, under berättelsens gång går hon från att vara en svag och blyg flicka till att bli en stark och självständig kvinna. Men livet hos de tappra blir svårare och farligare än hon någonsin kunnat ana, trots hjälp från sina nya vänner och den snygga instruktören Four som blir hennes vän och mentor under berättelsens gång. Saker blir ännu mer komplicerade eftersom hon har en hemlighet. På testet som skulle avgöra vilken falang hon hör hemma i, visar det sig att hon är lämplig för inte bara en utan flera olika falanger. Detta gör henne till en fara för hela systemet och logiken bakom den.

Jag tycker att denna bok var överskattad, den var ganska seg att komma in i och det hände inte mycket spännande förrän i slutet. Tanken på att dela upp samhället i olika delar vilket var huvudidén med den här boken tycker jag är lite långsökt och det känns inte som en realistisk tanke. Detta gjorde det svårare att leva mig in i boken. Den var ganska lättläst med ett enkelt och vardagligt språk som underlättade läsningen. Boken är skriven i jag-form och eftersom hon inte vet särskilt mycket blir flera saker en stor överraskning. Budskapet med boken är att en människa har mer än bara en egenskap, och det inte går att dela in människor i olika grupper, utan man ska få vara den man själv vill vara och kunna vara fler saker än bara smart eller bara modig.

/Adina Larsson

Förr eller senare exploderar jag av John Green

John Green bok”Det är en metafor”, förklarade jag. ”Han sätter mördargrejen i munnen mer ger den inte makt att mörda honom.”(s.148) säger Hazel Grace till flygvärdinnan som ifrågasätter varför Augustus Waters har en cigarett i munnen, på flygplanet. ”Förr eller senare exploderar jag” är en kärleksroman som gavs ut på Svenska 2013. Green har inspirerats av en replik från Shakespeare, till titeln. Boken handlar om att man kan leva ett fullt liv, även om man dör tidigt. Huvudtemat handlar om att inte ge upp, och uppskatta de saker och människor som man har i sitt liv, för en dag kan allt vara borta.

Hazel Grace är 17 år och har fått en cancerdiagnos för 3 år sedan. Hazels mamma tror att hon ska se för mycket serier och gräva ner sig i en depression. Så hon anmäler Hazel till kyrkans stödgrupp, där en vacker dag Augustus Waters dyker upp och förändrar allt. Augustus är friskförklarad, men följer med som moraliskt stöd för hans vän Isaac. Under mötet så möts Hazels och Augustus blick flera gånger, och efteråt frågar Augustus om de ska träffas. Deras relation utvecklas och Augustus väljer att ge sin cancerönskan till Hazel. De åker till Amsterdam, för att träffa Peter van Houten, Hazels favoritförfattare. Men tillslut händer det otänkbara, och deras relation tar en dramatisk vändning och framtiden blir inte som de tänkt sig.

Hazel Grace är till en början väldigt blyg, men under bokens gång utvecklas hon till en mer spontan och impulsiv person. Hon säger själv att depression inte är en biverkning av cancer, utan att depression är en biverkning av döendet. Hazel ser jag som väldigt tankspridd, med mycket i sin hjärna som snurrar. Vi får även läsa om hur Hazel får uppleva äkta kärlek. Augustus är 18 år och tagit kampen förbi cancer. Han vågar verkligen bjuda på sig själv och skäms inte för något han gör. Augustus sätt att prata skulle få vilken tjej som helst att smälta.

Författaren är dold eftersom att John Green aldrig nämns i boken. Istället får vi läsare se boken ur Hazels perspektiv. Jag älskar författarens skrivsätt, det är enkelt att förstå och texten är kronologiskt uppbyggd. John Green är väldigt duktig på att få in lite hopp, när allt känns som mörkast. Även lyckas han blanda glädje med allvar riktigt bra.

Jag anser att budskapet i boken handlar kort sagt om livet och alla de plötsliga vändningar det kan ta. Man inte måste leva ett långt liv för att det ska vara bra, det handlar istället om att ta vara på den tid man faktiskt har. Inte ta något/någon förgivet, för en dag kan allt vara borta. Även att inte ge upp, som Augustus inte gjorde med sin kärlek för Hazel när han säger ”du fattar nog att jag inte kommer att känna mindre för dig bara för att du försöker dra dig undan”.

Jag skulle verkligen rekommendera alla att läsa denna bok. Detta är en sådan bok som man inte glömmer i första taget. Boken sätter sig i hjärtat, med dess vackra ord som bara Green kan formulera sig med.  5/5 Stjärnor

Tack för intresset // Matilda Häggström

Förr eller senare exploderar jag av John Green

medium_originalBoken Förr eller senare exploderar jag är en kärleksroman skriven av John Green.

Hazel Grace Lancaster är 17 år och har sköldkörtelcancer och lungcancer. Hon blir hem skolad och därför sittandes hemma hela dagarna. Hennes mamma vill att hon ska gå till en stödgrupp för cancerdrabbade, men Hazel är inte lika peppad på att gå dit som hennes mamma är. På stödgruppen träffar hon en kille som heter Augustus Waters, han har haft cancer och amputerat ena benet. Hazel kommer på honom med att sitta och snegla på henne under hela mötet hos stödgruppen. Efter mötet när Hazel väntar på att hennes mamma ska skjutsa hem henne kommer Augustus fram till henne. Hazel och Augustus utvecklar en romans och de blir oskiljbara, tills något hemskt inträffar. Augustus får ett besked om att han håller på att försämras, hans cancer är tillbaka. Hazel och Augustus hinner med att åka till Amsterdam, besöka Anne Franks museum och göra massa roliga saker tillsammans. Men plötsligt händer det som inte får hända, deras relation får en drastisk vändning och framtiden blir inte som de trott.

Augustus Waters är 18 år och har överlevt cancer. Han har behövt amputerat ett ben men är friskförklarad. Augustus träffar Hazel på stödgruppen, han faller direkt för henne. Han är inte rädd för att göra bort sig inför Hazel och de kan vara sig själva med varandra. Dagen innan Hazel och Augustus ska flyga till Amsterdam får han beskedet att cancern har kommit tillbaka, men berättar inte det för Hazel. Han vill inte förstöra resan för henne.

Författaren använder sig av ett enkelt skrivspråk. Nästan inga svåra ord och uppbyggnaden av texten är kronologisk. Boken är skriven ur Hazels perspektiv. Eftersom John Green inte nämns i boken är författaren dold.

John Greens budskap med boken är att livet är kort, därför ska man ta vara på den tid man har och inte ta allting för givet.

Jag tycker att det här är bland de bästa böckerna jag läst. Den är väldigt rörande och man blir fast i läsandet när man väl har börjat. Jag skulle rekommendera den här boken till alla, oavsett ålder eller kön.

Läs lugnt. Hanna EK15

Ulrike och kriget av Vibeke Olsson

ulrike-och-kriget’’Kunde vi avläsa våra ovänners hemliga historia, så skulle vi i vars och ens liv finna sorg och lidande nog för att avlägsna vårt hat’’ (Henry Longfellow) Olsson inleder med detta citat. Citatet speglar bokens budskap.

Ulrike är en tysk tolvårig flicka bosatt i München tillsammans med sina föräldrar.

Boken utspelar sig under andra världskriget samt dess för innan. Bokens genre är skönlitteratur, drama och historia.

Ulrike Beckenbauer är en spä flicka med brunt hår, hon är en envis sådan. Hon har starka åsikter samt tankar och vill bidra till ett mäktig Tyskland. De äldre tycker att Ulrike är en oerhört klok flicka för sin ålder. Hon vill bevisa sin starka tro till Hitler genom att bland annat anmäla två landsförrädare för en utmärkelse av honom. I Tyskland fanns det även en ungdomsgrupp som stöttade det nazistiska partiet vilket hon var delaktig i under andra världskriget. För att segra kriget och rädda Tyskland anser hon att Hitler är den trovärdiga.

Tillsammans med den övriga befolkningen stöttar hon Hitler, Ulrike är en stolt nationalsocialist. Hon tror samt samtycker till det Hitler förespråkar, ett mäktigt Tyskland. Människor i Tyskland utsätts för hunger, kyla samt bombanfall som ständigt pågick under kriget.

Ulrikes familj lever i den så kallade slummen, hennes familj har väldigt ont om pengar. Hennes familj verkar splittrade i berättelsen då familjen sällan umgås, hennes pappa dricker alldeles för mycket alkohol och är därmed ofta på krogen. Mamman i hemmet verkar annorlunda från mitt perspektiv. Hon har dålig koll samt engagemang. Ulrikes mamma jobbar långa dagar i en vapenfabrik och kämpar för att få pengarna att räcka till. Hon har tappat hoppet om Tyskland och bidrar därmed inte med några åsikter.

Boken utspelar sig i München under 1940-talet. Boken beskriver Tyskland och framförallt München under andra världskriget från ett annat perspektiv av historia, mer närgående samt detaljerat. Ulrike berättar i nutid och händelserna följer på varandra. Ibland kan händelser berättas flera gånger, vilket gör att det kan bli lite tjatigt. ’’ Jag börjar sjuan nu’’ (sida.7) Boken är lättläst och jag upplevde att det gick snabbare där spänningen ökade. En gripande, lättsam och intressant bok att ta del av. Budskapet i boken är att visa hur människor i Tyskland hade det under andra världskriget. Boken visar från ett annat perspektiv än det jag någonsin kunnat föreställa mig. Hat som frodas vilket i många fall ledde till döden.

Många ungdomar samt vuxna i Tyskland påverkades av Hitler under denna tid, de blev hjärntvättade helt enkelt. Var det någon av dessa som funderade över konsekvenserna?

Att något sådant brutalt har inträffat och är en stor del av världshistorien är för mig näst intill overkligt då man läser hur förfärligt det faktiskt var. Att alla dessa människor, framförallt judar har genomgått så mycket smärta samt förlust.

Anledningen till att Ulrike tyckte så mycket om Hitler berodde nog mesta dels på att han var den enda stora ledaren under denna tid som ville förändra och se till att människorna i Tyskland skulle bli mäktiga. Jag tror att hon såg möjligheten i att det Hitler talade om. Hon påverkades mycket av bland annat vuxna till att tycka om Führern. Hoppet är det sista som lämnar människan och detta var för dem vägen till lycka, den ända pålitliga ledaren enligt dem.

Detta är en läsvärd bok vilket jag absolut rekommenderar.

Trevlig läsning, Karolina Öhman.

Förr eller senare exploderar jag av John Green

 John Green bok”Medan han läste förälskade jag mig på samma sätt som man faller i sömn: först sakta och sedan helt och hållet” (s.129)

Förr eller senare exploderar jag, är John Greens bästsäljande ungdomsroman. Boken släpptes i januari 2012 och är baserad på kärlek och drama. John Green är New York Times bästsäljande författare.

Hazel Grace Lancaster och Augustus Waters är två tonåringar som under olika omständigheter träffas för första gången i en stödgrupp för cancersjuka ungdomar. Hazel har en favorit bok ”Ett storslaget lidande” skriven av Peter Van Houten, som hon introducerar för Augustus och allt börjar kretsa kring denna bok. Kärlekshistorien mellan Augustus och Hazel får en osäker början från Hazels sida, som är rädd för att binda sig till något som hon vet inte kan få en fortsättning. Det visar sig senare att de trivs så bra tillsammans att de snart inte vill leva utan varandra.

Hazel Grace Lancaster är en sjuttonårig ​​flicka som bor i Indianapolis. Hazel har under flera år levt med sköldkörtelcancer och lungproblem. Hazel vet att hennes cancer är obotlig, att hon lever på lånad tid. Hazel är tillbakadragen och rädd för att skada någon den dag hon dör, och vill därför inte komma någon för nära i livet. Hazel är intellektuell och intelligent.  Hon bor tillsammans med sina föräldrar och tillbringar sina dagar med tv-tittande, läsande och ibland deltar hon i en stödgrupp tillsammans med andra cancersjuka ungdomar.

Augustus Waters är en sjuttonårig pojke som också bor i Indianapolis. Han är friskförklarad sedan ett år tillbaka men går till stödgruppen som sällskap för sin vän. Augustus ser sitt liv som en bergochdalbana som bara går uppåt. Hans högra ben har ersatts med en protes på grund av hans tidigare cancer. Augustus är en självsäker och humoristisk kille som vet vad han vill i livet. Hans största rädsla i livet är glömska. Han vill inte bli en av alla bortglömda människor i världen. Augustus vill göra ett märke på jorden innan han dör. Han vill bli ihågkommen. Augustus är fast besluten att lära känna Hazel Grace även fast hon är tillbakadragen till en början.

Isaac är en god vän till Augustus som också har cancer. Isaac är en rolig person med en underbar humor. Även fast Isaac har risken att bli blind, har han fortfarande kvar sin humor och visar sin skämtsamma sida. Augustus har känt Isaac innan stödgruppen. Han vill följa honom till stödgruppen för att han vill vara där och stödja Isaac, innan Isaac ska genomgå sin operation.

Den här boken är lättläst och inte speciellt svår att förstå. Textens innehåll är skrivet i kronologiskordning vilket gör att man lättare kommer in i boken.

Författaren John Green är dold i boken. Han förekommer inte och nämns aldrig i texten. Förr eller senare exploderar jag är skriven i nutid och skriven utifrån Hazels perspektiv.

Jag tror att budskapet med denna bok är att man ska ta vara på sina nära och kära, för man vet aldrig när dagen kommer då allt tar slut.

Jag rekommenderar alla att läsa denna bok, därför att Green visar oss äkta kärlek och bevisar hur långvarig kärlek är värd risken att förlora den. Han får oss att inse hur ett kort liv kan bli levt fullt ut. Det här är en bok om cancer, men framförallt en vacker och rörande historia om livet.

Jag ger denna bok 5/5 stjärnor

Trevlig läsning /Emma Oscarsson