Konklaven av Robert Harris

Jag älskar att läsa romaner av författare som gör ett digert bakgrundsarbete, Robert Harris hör till dem. Det här är 4:e boken jag läst av honom, de tidigare är; Faderland, Enigma, En officer och spion och nu denna, Konklaven.

Påven har dött och de 118 kardinalerna från hela världen samlas i Sixtinskakapellet för att välja ett nytt överhuvud för den katolska kyrkan. Genom Kardinal Lomeli får vi följa spelet bakom kulisserna innan en ny påve väljs – slutet har en twist som var synnerligen intressant!

Rekommenderas varmt. Dessutom har den ett snyggt omslag!
Trevlig läsning önskar
Carin Blom

En väktares bekännelser av Elin Säfström

Tänk dig en korsning mellan 70-tals deckaren Columbus, Arkiv X och Trolltyg i Tomteskogen, föreställ dig sedan att det utspelar sig i Stockholms innerstad och att huvudpersonen är 15 år – då har du en ganska god bild av Elin Säfströms bok En väktares bekännelser.

Tilda Modigh är en 15-årig tjej som har ärvt väktarblodet. Tillsammans med sin mormor ser hon till att rådisarna (tomtar, troll, mylingar m.fl. svenska väsen) inte hittar på några dumheter vilka skulle riskera den sköra balans som råder mellan människornas- och väsendenas värld. Tyvärr blir Tildas mormor kallad till Norrland för att hjälpa väktaren där att stävja ett uppror bland trollen och Tilda blir ensam att vakta Stockholm – samtidigt smider någon mörka planer … Behöver jag säga att hon får händerna full?

Säfströms ungdomsroman är en underhållande ungdomsbok med jargongen och tempot hos en deckare – skrämmande? Knappast! Men rolig – läs den!

Men det är bara att bita ihop och ta itu med jobbet. För någon måste göra det.”

Trevlig Läsning
Carin Blom

Vattnet drar av Madeleine Bäck

vattnet drarYtan är brännhet. Kontakten omedelbar. Torv. Järn. Fukt. Salt. Gräs. Mörker. Intrycken väller in i Viktors hjärna. Kväver allt som var där innan. Så stillnar det. Allt blir kristallklart. Dra. Så säger den. Och Viktor vet. Något under honom vill upp. Han måste hjälpa det.

Med sin debutroman Vattnet Drar har Madeleine Bäck tagit klivet in i den svenska skräckeliten och det med besked! Hon öser inte makabra händelser över oss, utan hennes skräck är smygande och nervpirrande. Det är inga av våra vanliga skräckväsen hon använder sig utav, utan låter den Svenska mytologin få eget liv – och vilket liv!

Viktor, som nämndes i utdraget ovan, och Beata är huvudpersonerna allt kretsar kring. I denna första bok har de ännu inte upptäckt varandra, utan bara vad det är som drar. Gissa om jag ser fram emot hennes nästa bok, den andra i en trilogi. Tycker du om skräck är det den här boken du ska läsa! Välkommen in i skräckmästarnas panteon Madeleine!

Trevlig läsning
Carin Blom

Northanger Abbey av Jane Austen

Northanger Abbey”Ingen som sett Catherine Morland när hon växte upp skulle någonsin ha kunnat föreställa sig henne som romanhjältinna. Det fanns ingenting som talade för det, varken hennes utseende, hennes läggning eller föräldrarnas situation.”

Catherine Morland är raka motsatsen till Cervantes Don Quijote, hon är ung, hon är söt och hon är född i det Viktorianska England – ändå finns det likheter. Catherine är rar  och älskvärd, naiv, men älskar böcker! Hon slukar dem! Framför allt gotiska skräckromaner och verket framför andra är Ann Radcliffes Udolphos mysterier! Catherines världsbild speglas genom romanerna och ibland leder det till pinsamma situationer för vår hjältinna. Ändå kan jag inte låta bli att tycka om henne och hennes personlighet.

Jane Austen hade knappt själv lämnat flickstadiet när hon skrev Northanger Abbey som ett kritiskt inlägg mot tidens etablissemang som såg ner på romanen som företeelse. Med träffsäker penna beskriver hon Catherines introducering i societetslivet i Bath och de problem unga flickor har att hitta äkta vänner och en bra äkta man. Austens förakt för överklassens later, syns redan i det här verket tydligt och när Catherine första gången närmar sig Northanger Abbey, märker jag som läsare att hon kan sin Radcliffe!

Många frågor som kommer upp i Northanger Abbey är fortfarande i högsta grad aktuella och jag tror att många tonårstjejer skulle känna igen sig i de situationer som Catherine går igenom. Jag kan inte annat än varmt rekommendera Northanger Abbey till alla, den är underbar! Nu har jag inte tid att skriva längre – jag måste läsa Udolphos mysterier!

Trevlig läsning
Carin Blom

De sista vittnena av Svetlana Aleksijevitj

 

Genre: Prosa

De var barn, Kriget som uppstod tycks förändra deras liv.! Den tyska armen anföll Sovjetunionen den 22 juni 1941och det kom som en total överraskning. Barnen blev föräldralösa särskilt papporna var tvungen att ansluta sig till armen och gå ut i krig, mammorna var tvungen att försöka skydda barnen med sitt liv! Tyvärr blev dem själva offer för motståndarna.

”Samtidigt med mamma grep de två andra kvinnor, vars män också hade anslutit sig till partisanerna, och sedan körde de iväg med alla tre. Nästa dag fann man dem alla en liten bit utanför byn, de låg i snön. Vad jag minns av när de kom hem med mamma, det är att hon av någon anledning hade blivit skjuten i ansiktet” -Volodja Korsjuk, 7 år.

Barnen överlevde och efter ca 35år, Då hade de fått en egen familj och skaffat sig egna arbeten. Dom var även tvungen att vittna hur det var att leva under kriget! Att komma ihåg terrorväldet och dem groteska bilder dem upplevt. Författaren använder sig av ett varierat språk med enkla och svåra långa ord! Boken var tillviss del lätt att tyda för mig som är gymnasieungdom. Berättelsen är kronologisk byggd. Författaren berättar boken och då får ju vi som läsare bara se författarens perspektiv av boken (författaren är dold i handlingen). Författarens budskap är att vi borde inse hur hemska krig kan vara! Att leva i ett krig kan få en ”Ärrad för livet”.

Jag tycker att boken har en bra handling och budskap! Tyckte dock att boken kunde haft en bredare handling med fler inblandade personer och namn.

Men boken är såklart värd att läsa och jag rekommenderar den starkt till gymnasieungdomar som vill få en uppfattning på hur världen skulle vara om vi levde i krig.

Trevlig läsning//

Ville Brunström

 

Simon & Sophie av Emma Granholm

Simon & Sophie är en ungdomsroman som handlar om hur två väldigt olika personer blir kära och jobbar för att stå upp mot grupptrycket.

Simon är en skötsam kille som gillar att spela dataspel och som har bra betyg i skolan. I 9150109251skolan är han mobbad och är klassad som den töntiga killen. Sophie är däremot motsatsen till Simon. Hon är snygg, populär och det är hon som startat mobbningen mot Simon. Sophies föräldrar är skilda och hon bor nu hos sin pappa. Det är bara det att hennes pappa bor i huset bredvid Simon. Under påsklovet har Sophie ingenting att göra eftersom alla hennes vänner är bortresta. I sin desperation går hon över till Simon. Från och med den dagen utvecklas en vänskap mellan dem. Simon inser att Sophie inte alls är samma person som hon är i skolan. Deras vänskap går över till kärlek men deras förhållande hålls hemligt. Sophie vågar inte visa offentligt vad hon känner för Simon och hon får jobba för att stå emot grupptrycket.

Boken är en ganska typisk ungdomsbok och är skriven på ett lätt och förståeligt sätt. Författaren skriver på ett allvetande sätt och skildrar både Sophies och Simons tankar.

Budskapet med berättelsen skulle jag vilja säga är att man ska våga stå upp för sig själv och  vad man tycker. Man ska inte heller bry sig om vad andra tycker utan man ska gå sin egen väg.

Jag tycker att författaren verkligen lyckades få fram det hon ville ha sagt. Jag tycker att budskapet i boken är viktigt och jag tror att man kan lära sig mycket av det.  Jag tycker att boken var bra, men jag saknade lite spänning i den. Som läsare så tycker jag att man aldrig blev speciellt överraskad. Enligt mig så var det ändå en bra bok som är värd att läsa då den tar upp viktiga frågor.  Jag rekommenderar den här boken till dem som vill läsa en väldigt fin och mysig berättelse.

Trevlig läsning!

Alva Sundberg EK15

Divergent av Veronica Roth

”Jag kommer att välja att antingen stanna hos min familj eller lämna den för alltid.” (sid. 8)

Divergent är en science fiction och romantik bok, med mycket spänning. Historien divergentutspelar sig i en värld där alla människor är indelade i olika falanger, de lärda, de fridfulla, de tappra, de ärliga och de osjälviska. För att veta vilken falang man passar bäst i görs ett test som ska visa vilken falang man passar i. Testet visar att huvudkaraktären Beatrice passar in i alla de olika falangerna, eftersom hon är en divergent. Divergents är inte välkomna i den här världen eftersom de är ett hot mot det genomtänkta systemet, därför måste hon hålla det hemligt. När det är hennes tur att välja vilken falang där hon ska stanna resten av livet, gör hon ett val som chockar alla, inte minst henne själv.

Beatrice är från falangen de osjälviska, hon har hela livet känt att hon inte passar in där. När hon väljer att byta falang till de tappra, vilket är motsatsen till de osjälviska sätts hon inför stor fysisk- och psykisk press. Efter mycket slit och hård träning börjar hon lita på sig själv och hon vågar tro att hon kan klara av livet som en av de tappra.

Boken är skriven med ett vardagligt och ungdomligt språk, vilket gör boken lättläst. Den är skriven ur huvudpersonens perspektiv, läsaren får veta allt utifrån det Beatrice observerar. Folket delas in i olika falanger beroende på den starkaste egenskapen de har, personerna som inte passar i någon falang blir falanglös och får därför leva utanför samhället. De som däremot passar in i alla grupper är inte heller välkomna i systemet. I boken beskrivs även Beatrices förändring från en blyg tjej till en stark, modig och självständig kvinna. Därför tror jag att budskapet med denna bok är att man ska våga tro på sig själv och att det är viktigt att få vara som man är.

Boken är väldigt spännande och utspelar sig i framtiden. Jag gillar sådana typer av böcker eftersom att nästan vad som helst kan hända vilket gör boken oförutsebar. Det jag tyckte var mindre bra med denna bok var att alla falanger inte beskrevs lika mycket. Jag hade uppskattat att få veta mer om de olika falangerna, i boken beskriv mest de tappra och de osjälviska. Jag tycker verkligen boken är värd att läsa särskilt om man gillade Hunger Games eftersom att böckerna liknar varandra.

Trevlig läsning/ Lisa Lundström

Bildkälla: http://www.amazon.com/Divergent-Veronica-Roth/dp/0062024035

Pappersstäder av John Green

”Man ser hur falskt det är alltihop. Det är inte ens så hårt att det är gjort av plast. Det är en papperstad.”20151214_082334

I den här skönlitterära boken kastas läsaren redan efter några kapitel in på Quentins jakt efter den mystiske Margo som försvunnit. Det enda hon lämnade efter sig var några ynka ledtrådar. ”Och kanske var det här det första jag behövde göra. Jag behövde upptäckta hurdan Margo var när hon inte var Margo.”

Quentin ger inte upp sökningen trotts att hans vänner avråder honom att fortsätta. Under sökandet lär Quentin känna Margos bästa vän Lacey på ett sätt som han aldrig kunde ana. Quentin har länge haft en hemlig förälskelse i Margo och ser nu sin chans att fånga hennes hjärta.

Margo Roth Spiegelman är en äventyrslysten buse som gillar när det händer saker medan hennes oförklarlige beundrare Quentin Jacobsen inte kan släppa henne. Quentin är en väluppfostrad kille med många hästar i stallet som oftast prioriterar skolan före allt annat.
Quentin tar hjälp av hans bästa vänner i sökandet och låter sig missa slutprov för att leta reda på Margo.

Formen av boken är enkel att förstå med bra beskrivningar, en av beskrivningarna är
”´Jag är på college. Och jag läser hebreiska, fast läraren talar inte hebreiska och tentorna är inte på hebreiska – de är på rotvälska. Men alla beter sig som om det här påhittade språket med påhittat alfabet är hebreiska. Så jag gör en tenta och tvingas skriva på ett språk jag inte kan och använda bokstäver jag inte kan tolka.´”.

Citatet ovan är av Quentins pappa som en metafor för puberteten. Efter det fortsätter Quentins mamma med att säga
”´Att skriva på ett språk – vuxenlivet – som man inte förstår och använda bokstäver – mogen social interaktion – som man inte känner igen.´”.

Språket är ungdomligt då det är från en av huvudpersonernas perspektiv.
John Green använder sig av ett språk där läsaren får veta saker från Quentins perspektiv och där får man reda på händelserna från hans tankar och vyer. På det sättet får jag känslan av att det blir mer personligt och att jag lär känna Quentin bättre.
Jag tror att John Green vill få fram att vi ska börja tänka i andra banor och fylla våra liv med innehåll som gynnar en själv. För vem vet om kompisens råd kommer stämma eller att dennes drömmar är ens egna drömmar. Huvudbudskapet tror jag är att man helt enkelt ska välja sin egen väg.

Jag tycker boken var riktigt bra och jag upplever att författaren lyckas få fram budskapet på ett bra sätt. Boken fångade mitt intresse från början och hela vägen till sista ordet vilket jag anser är en fördel om jag ska läsa en bok. Den intresserar mig därför att det händer saker hela tiden, det gör att boken inte blir långtråkig.

Jag kan verkligen rekommendera Papperstäder, främst till en person som gillar romantik och lite mystik, eftersom att boken bygger på det. Boken är läsvärd då läsaren med största sannolikhet kommer att börja tänka i andra banor och se saker på ett nytt sätt. Läsaren kan få en ny uppfattning om sin omvärld och kan gå till sig själv och fundera på hur man vill leva sitt liv.

Trevlig läsning
Tyra Eliasson

Förr eller senare exploderar jag av John Green

”´Varför tittar du på mig så där?´ Augustus smålog. ´För att du är vacker. Jag tycker om att titta på vackra människor (…)´” (sid.24)medium_original

Hazel Grace och Augustus Walter träffar varandra under ett stödgruppsmöte för unga cancerpatienter och blir snabbt vänner. I denna dramatiska kärleksroman får vi läsa om hur deras förhållande stärks och hur deras känslor för varandra växer. Augustus river muren runt Hazels hjärta som hon byggt upp för att skydda de människor hon älskar mest, efter att hon fått veta att hon inte kommer tillfriskna och att hon snart kommer sprängas som en tickande granat.

Under berättelsens gång blir Hazel en mer optimistisk person som börjar ta vara på det liv som hon har. Trots att hon vet att hon inte kommer bli gammal börjar hon leva som en frisk tonåring. Augustus hjälper Hazel att inse att det inte är cancern som definierar vem hon är, utan att hon är en vanlig människa med en egen personlighet. Han får Hazel att tro att hon är mer än bara cancern. Hon får hjälp av Augustus med att inte låta hennes sjukdom sätta stop från det roliga i livet som det tidigare har gjort.

Språket är ungdomligt eftersom berättelsen är skriven från Hazels perspektiv. Det är ett vardagligt språk med korta meningar som gjorde boken lättare att läsa. Som läsare behövde jag inte tänka på vad orden betyder, utan det var begripliga synonymer.

Budskapet med berättelsen är att livet kan ta en hastig vändning. Det kan vara att man har en plan med livet men att det händer någonting oväntat som rubbar planen. Jag tror John Green vill förmedla att man ska uppskatta det liv man har och göra det bästa i tuffa situationer, även om det inte är lätt i stunden.                                                                       ”Han gav mig ett snett leende och sa sedan: ´Jag lyste upp som en julgran, Hazel Grace. Lungsäcken, vänstra höften, levern, överallt´”. (sid.212)

John Green har lyckats med att beröra läsaren genom det vackra sättet han formulerat berättelsen. Han beskriver känslorna på ett sätt som gör att läsaren blir bekant med karaktärerna i berättelsen. Idag kan vi relatera berättelsen till den hemska verkligheten som cancern har. Vem som helst kan bli drabbad av cancern men den berör alla, både släkt och vänner. Boken är synnerligen värd att läsa och jag skulle rekommendera den till ungdomar som gillar romantiskt drama.

Trevlig läsning!/ Isabell Soutukorva

Pojken som kallades Det av Dave Pelzer

 

det (1)Första delen i en biografisk serie skriven av David Pelzer.

När Dave Pelzer var tolv år omhändertogs han av myndigheterna och då hade en förfärlig men verklig historia skapats. Redan vid fyra års ålder var han vanvårdad och regelbundet misshandlad av sin psykiskt sjuka mor. Dave blev isolerad från sin far och sina bröder, behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö och orkade inte lida mer. Efter ett tag slutar hans far bry sig om honom och istället för att hjälpa Dave åkte han iväg från hemmet för att slippa allt som hände där. Ibland fick Dave utföra sina sysslor i utbyte mot mat.

’’´Jag har inte hunnit med så mycket som jag borde. Jag måste bli klar med disken i tid. Annars blir det ingen frukost, och eftersom jag inte fick någon middag i går kväll, måste jag se till att jag får något att äta´’’ (sid9)

Idag är Dave vuxen och med sitt överväldigande mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det är något som har gjort honom stark idag.

I början beskrivs Daves mor som en kärleksfull person, sedan när hon blev psykisk sjuk förändrades allt. Hon blev sliten, risig, luktade mycket alkohol var arbetslös och kallsinnig mot Dave. Med tiden blev Dave olycklig när ingen brydde sig om honom längre. På skolan kunde lärarna ana att det var något fel hemma men ändå hjälpte ingen honom och det väckte mina känslor ännu mer.

Denna bok utspelar sig på 70-talet i Kalifornien, på den tiden var det fortfarande lagligt att slå barn. Då var det också svårare för barn att söka efter hjälp i samhället, och ingen i Daves omgivning gav honom en hjälpande hand. Det Lärarna mest anmärkte var att han hade en motbjudande lukt för att han inte hade tvättat sig på länge. De la också märke på hans blåslagna kroppsdelar där hans mor hade misshandlad honom.

Boken är lättläst och har ett beskrivande språk. Jag skulle inte säga att boken var skriven till barn utan mest ungdomar och vuxna när boken är baserad på en fasansfull, verklig händelse. Därmed väcker det mer känslor. Dave beskriver sina känslor väldigt djupt i de tillfällen han blir misshandlad av sin mor. Jag tror han gör det för att väcka läsarnas känslor och låta oss tänka efter hur hemskt han hade det, Daves historia är en tragedi. Därför tror jag att det han vill förmedla till oss läsare är att man ska våga hjälpa andra, annars kan det blir fler barn som blir drabbade av sådana händelser.

Jag tycker boken var läsvärd och dessutom är det en bok jag hade kunnat rekommendera till mina vänner i samma, ungdomliga ålder. Jag hade kunnat börja läsa Daves andra böcker eftersom jag tycker att han är en begåvad författare.

 

Trevlig läsning

/Frem Khomthong