”En annan skola” av Lind Åsén

9789176564486_largeI boken har de forskare som skulle ta reda på ungdomars bild på sin utbildning beskrivits intressant.  Många gånger lyckas man fånga känslor, ironi, humor bättre på bild. En bild kan dessutom symbolisera så mycket annat, även om beskrivande person inte i första hand var ute efter att framhäva just den detaljen.

Boken är uppdelad i åtta olika delar som är skrivna av olika författare inriktade på olika perspektiv, såsom genus, skoltid osv. Det är alltid svårt att ge recension av en bok som ingår i kurslitteraturen. Till formatet var också denna bok väldigt lik alla de där böckerna som vi hade under högstadiet När jag öppnat och läst början på boken insåg jag att jag fått en riktigt bra bok i händerna.

Det är mycket intressant att se vad eleverna väljer att betona och framhäva i skolatmosfären, tex klockor, böcker, väggar osv. Det är också intressant att se hur författarna/forskarna tolkar bilderna. Några gånger kändes tolkningen riktigt värdelös! Samt ignorant gentemot meningen med bilden. Det finns till exempel en bild som en 18 årig elev skapat. Det är ett ritblock som är noggrant tecknat (nästan omöjlig att skilja från ett vanligt) där hon skrivit matteuppgifter, men också klottrat i kanten. Klottret har sedan författaren tolkat väldigt utstuderat. Hon känner exempelvis inte igen elevens teckning av Pirayan i ”Ernie”, utan tolkar fiskens tänder som en krona, språkbandet under med namnet ”Ernes” som namnet på en ”viktig persons namn som börjar på E” osv. Det är uppenbart att tolkaren av denna bild tar för givet att det hon ser är som det är. I fallet med den tecknade pirayan från serietidningen Ernie blir detta ganska pinsamt.

Det leder mig till att angripa det som jag upplevde var bokens största fel; nämligen att författarna inte har diskuterat tolkningarna med bildskaparna själva. Vid ett eller flera tillfällen diskuteras dock ”riktiga” konstnärers bilder (Strindbergs ”Inferno” för att nämna någon) och då har de tillfogat vad konstnärerna själva haft för syfte med sina bilder. Detta stör mig ganska mycket, speciellt när det är uppenbart att författaren inte förstår bilderna de ser på och försöker göra dem till något annat än vad de är. Genus diskussionen är intressant, men som vanligt när det kommer till genusforskning upplever jag att den snarare upprätthåller våra fördomar än strävar efter en mer jämlik syn på det viset att forskningsresultat ibland används som grund när beslut om jämställdhetssatsningar ska tas. Till exempel då vissa lagar bara gäller kön eller ursprung. I stora delar av materialet som togs upp betonar eleverna hur skolan känns som ett enormt fängelse där varje steg leder mot ett avlägset mål – som snart leder mot ett ännu avlägsnare mål. För mig, som idag fortfarande upplever samma känsla, känns det aktuellt att diskutera om skolan verkligen är uppbyggd på rätt sätt. Kanske borde skolan ha karaktär av mer ”här och nu” känsla, inte bara ett hopplöst strävande och längtande efter det som är framtid. Njut av boken.
Tomas Kliauga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *