Sagan om de två tornen av J.R.R. Tolkien

”Aragorn skyndade uppför höjden. Ständigt och jämt lutade han sig ned mot marken. 9120059167-sagan-om-de-tva-tornen-1Hober har lätt gång, och deras spår är inte lätta att urskilja ens för en utbygdsjägare.”

Den andra delen av äventyret fortsätter med dessa ord. Hoben Frodo har fått en uppgift att föra härskarringen till Domedagsklyftan och förstöra den. Detta måste han göra för att förhindra den onde trollkarlen Sauron att återfår fysisk form.

Man får följa hoberna Frodo och Samwise på sin väg mot Mordor. Frodo är rädd och känner sig svag men blir under tiden starkare och modigare. Samwise är trogen till Frodo och visar under hela boken styrka.
Människan Aragorn, alven Legolas och dvärgen Gimli följer spåren av orcherna för att få hämnas deras vän Boromirs död. Aragorn växer i sin roll som utbygdsjägare och det visar sig senare i boken att han även ärvt en ärofylld titel. Legolas och Gimli ogillar varandra från början men blir vänner eftersom i berättelsen.

Boken är skriven på gammaldags sätt och har vissa ord som inte används idag. Berättelsen hoppar runt mellan de olika karaktärerna och från olika perspektiv men författaren är allvetande och dold. Det är svårt att veta om det händer kronologiskt.
Man klarar sig inte utan vänner och att man måste kämpa för det goda är vad boken förmedlar.

Jag gillar den här boken för att jag fick lära känna karaktärerna och handlingen mer och mer eftersom medan spänningen fortfarande var på topp. Jag rekommenderar boken till alla fantasyintresserande och alla som gillar äventyr. Den hade få ”sega” moment och hade generellt bra flyt.

Trevlig läsning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *